Skulle väl bli bättre — inte sämre

En annan grundidé är att ta bort skavsår mellan Högskoleverket och VHS — till exempel har uppdrag om studieinformation och antagning av studenter lidit av oklara ansvarsgränser. Men med de nya myndigheterna skapas samtidigt nya friktionsytor. Det är särskilt olyckligt att föreskriftsrätten flyttas till en ny servicemyndighet — samma myndighet ska ge service åt högskolor och fatta beslut i tillträdesfrågor som kräver mycket hög grad av integritet i förhållande till högskolorna.

Missgrepp ta bort omvärldsanalys
En tredje grundidé är att tillsynsmyndigheten blir ett renodlat stabsorgan till regeringen medan servicemyndigheten blir ett stöd för högskolesektorn. Också detta är en klar tanke, men — med sina baksidor. Servicemyndigheten blir en mycket heterogen verksamhet med intressenter från högskolor, studenter, skolan, elever, arbetsmarknaden, arbetssökande från Sverige och hela världen, EU och naturligtvis uppdragsgivaren regeringen. För tillsynsmyndigheten är renodlingen allvarlig. Idag har Högskoleverket en viktig uppgift i att bedriva omvärldsanalys, men denna stryks i direktiven. Resterande analysuppgifter splittras på de nya myndigheterna även om huvudansvaret läggs på tillsynsmyndigheten.

Sverige har en alarmerande svag förmåga att ge översikt och analys av hela högskolesektorn. Tidigare organisationer med detta uppdrag har lagts ned. Högskolan är idag Sveriges största statliga arbetsgivare, offentligt finansierad med 67 miljarder kronor. Betydelsen av utbildning och forskning betonas alltmer och förändringstakten är hög. Att i detta läge minska ambitionerna till kunskapande om högskolan i Sverige och i världen är ett allvarligt missgrepp.

Kan inte jämföras med Skolinspektionen
Den nya tillsynsmyndigheten har ibland jämförts med Skolinspektionen, men detta är en felsyn. Skolinspektionen arbetar med heltidsanställda skolinspektörer medan Högskoleverket arbetar med peer review-förfarande. Att avskilja tillsynsmyndigheten från sektorn och betona kontroll och inspektion kan underminera det kvalitetssäkringssystem som sjösattes 2011. Detta system utesluter på intet vis skarpa och tydliga beslut om utbildningens kvalitet, men det bygger på kollegial granskning.

Till sist — utredaren föreslår en hårt åtstramad budgetram för de nya myndigheterna, framför allt vad gäller stödfunktionerna. Dessa nedskärningar går mycket längre än vad som kan motiveras av rationaliseringsvinster som uppstår när tre blir två. Poängen med myndighetsöversynen var väl att det skulle bli bättre verksamhet — inte sämre!