Skriv ut
2011-04-15
Utmaningarna i utvärderingssystemet är metodologiska — inte ideologiska
Högskoleverket försöker att integrera både erfarenheter och kritik som förbättringar under den resa vars tidtabell medför att rälsen läggs ut strax innan tåget tuffar fram. Det skriver universitetskansler Lars Haikola.
Det nya kvalitetssäkringssystemet har nu nått verkligheten genom att de första utvärderingarna haft sina upptaktsmöten. Bedömargrupper, som är sammansatta av lärare från svenska och nordiska universitet och högskolor, studenter och yrkeslivsrepresentanter, har träffats och diskuterat vilka mål och kriterier som är viktigast i just deras huvudområde eller examen. Vid upptaktsmötena, där bedömarna och Högskoleverkets projektledare möter lärosätenas representanter, har mål och kriterier diskuterats. Nu ska beslut fattas på Högskoleverket om exakt vilka mål och kriterier som ska gälla för respektive utvärdering. Först när detta är klart kan lärosätena påbörja arbetet med sina självvärderingar.
Det finns alltså nu några erfarenheter av systemet och genomgående är dessa goda. Bedömare och lärosätesrepresentanter uppvisar hög "systemförståelse". Efterhand som kännedomen om systemet ökar så framkommer också kritiska synpunkter. Både erfarenheter och kritik försöker Högskoleverket att integrera som förbättringar under den resa vars tidtabell medför att rälsen läggs ut strax innan tåget tuffar fram.
Flera kritiska punkter är i grunden resursfrågor. Ska de självständiga arbetena läsas bara av en bedömare? Hur lång tid kan en bedömare ägna varje självständigt arbete? Hur många bedömare och projektledare krävs för att driva en utvärdering av 1 600 utbildningar under tre och ett halvt år? Som svar kan bara anges att vi är klara över att detta är ett resurskrävande system och att Högskoleverket prioriterar att utvärderingen ska hålla hög kvalitet före en osäkert beräknad budgetram.
Studenterna ska uppnå målen
Det har rått osäkerhet kring självvärderingens status och utformning. Självvärderingen är ett av fyra underlag som bedömarna ska ha tillgång till i sin utvärdering. Ett lika viktigt underlag utgörs av de självständiga arbeten som numera är krav i alla examina (utom en). Bedömarna ska nyttja de självständiga arbetena för att utvärdera huruvida examensmålen uppnås, men i de fall examensmålen inte speglas i de självständiga arbetena ska självvärderingen istället dokumentera detta. Enklast förklaras självvärderingens karaktär med att det här ges tillfälle för lärosätena att visa för bedömarna hur man vet att studenterna uppnår examensmålen — alla examensmålen. Det har också förekommit en kritisk synpunkt som utgår ifrån att svensk högskoleutbildning inte är organiserad så att vi kan mäta uppnådda resultat i form av examensmålen. Denna kritik har viss fog, eftersom vi i Sverige sedan decennier övergett idén med en stor slutexamination där flera års utbildningsresultat kontrolleras. Istället uppnås examen genom att kurser ackumuleras enligt en viss plan. Men även om detta är en relevant invändning så kan man hävda det rimliga i kravet att utbildningsansvariga kan visa hur man vet att studenten har uppnått de mål som en utdelad examen innebär. Det är egentligen detta som det nya kvalitetssäkringssystemet handlar om.
Jag känner stor trygghet i grundidén — att utvärdera mot de mål som gäller för alla examina enligt högskolelag och högskoleförordning. Det finns metodologiska utmaningar i detta, men inte ideologiska problem.
Det finns alltså nu några erfarenheter av systemet och genomgående är dessa goda. Bedömare och lärosätesrepresentanter uppvisar hög "systemförståelse". Efterhand som kännedomen om systemet ökar så framkommer också kritiska synpunkter. Både erfarenheter och kritik försöker Högskoleverket att integrera som förbättringar under den resa vars tidtabell medför att rälsen läggs ut strax innan tåget tuffar fram.
Flera kritiska punkter är i grunden resursfrågor. Ska de självständiga arbetena läsas bara av en bedömare? Hur lång tid kan en bedömare ägna varje självständigt arbete? Hur många bedömare och projektledare krävs för att driva en utvärdering av 1 600 utbildningar under tre och ett halvt år? Som svar kan bara anges att vi är klara över att detta är ett resurskrävande system och att Högskoleverket prioriterar att utvärderingen ska hålla hög kvalitet före en osäkert beräknad budgetram.
Studenterna ska uppnå målen
Det har rått osäkerhet kring självvärderingens status och utformning. Självvärderingen är ett av fyra underlag som bedömarna ska ha tillgång till i sin utvärdering. Ett lika viktigt underlag utgörs av de självständiga arbeten som numera är krav i alla examina (utom en). Bedömarna ska nyttja de självständiga arbetena för att utvärdera huruvida examensmålen uppnås, men i de fall examensmålen inte speglas i de självständiga arbetena ska självvärderingen istället dokumentera detta. Enklast förklaras självvärderingens karaktär med att det här ges tillfälle för lärosätena att visa för bedömarna hur man vet att studenterna uppnår examensmålen — alla examensmålen. Det har också förekommit en kritisk synpunkt som utgår ifrån att svensk högskoleutbildning inte är organiserad så att vi kan mäta uppnådda resultat i form av examensmålen. Denna kritik har viss fog, eftersom vi i Sverige sedan decennier övergett idén med en stor slutexamination där flera års utbildningsresultat kontrolleras. Istället uppnås examen genom att kurser ackumuleras enligt en viss plan. Men även om detta är en relevant invändning så kan man hävda det rimliga i kravet att utbildningsansvariga kan visa hur man vet att studenten har uppnått de mål som en utdelad examen innebär. Det är egentligen detta som det nya kvalitetssäkringssystemet handlar om.
Jag känner stor trygghet i grundidén — att utvärdera mot de mål som gäller för alla examina enligt högskolelag och högskoleförordning. Det finns metodologiska utmaningar i detta, men inte ideologiska problem.
Lars Haikola
Universitetskansler
Universitetskansler
Senast uppdaterad: 2011-04-15
Kontaktperson: Lars Haikola, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Kontaktperson: Lars Haikola, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Högskoleverket Besöksadress: Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
