2012-09-18

Är den svenska högskolan på väg?

Regeringens politiska retorik är tydlig. Den svenska högskolan ska bli mer global, mer resultatinriktad och friare. Frihet, ansvar, resultat och kvalitet och tolkningar av dessa värdeord präglar den svenska debatten om universitet och högskolors verksamhet i framtiden. Är vi på väg i den riktning som sägs eller är verkligheten en annan?
Låt mig som universitetskansler och myndighetschef ge min bild av vart den svenska högskolan skulle kunna vara på väg. En motbild till den som den politiska retoriken förfäktar. Eftersom öppenheten om propositionstexterna varit begränsad är risken att min insikt i de propositioner som snart ska presenteras också är begränsad. Jag gör inte anspråk på att veta sanningen om framtiden, men jag vill diskutera framtiden innan den är här.
 
Under våren 2010 presenteras tre propositioner som sätter den framtida arenan för universitet och högskolors verksamhet. Propositionen om studieavgifter för utländska studenter ska definiera den svenska högre utbildningens roll i en globaliserad värld. Den kommande propositionen om ökad frihet för universitet och högskolor ska syfta till att ge dem större självständighet att bedriva sin verksamhet. Slutligen avser regeringen att i den tredje kommande propositionen, den om utbildningens kvalitet, presentera hur kvalitetsarbetet ska bedrivas samt Högskoleverkets roll och uppgifter i ett nytt kvalitetssystem. Den ska också presentera hur granskningarna av utbildningarna ska användas för att fördela resurser till dessa.

Två miljoner studerar utanför sitt hemland


De internationella studentströmmarna ökar påtagligt. Idag beräknas två miljoner studenter  studera i ett annat land än sitt hemland. Sverige har som ett litet och icke engelskspråkigt land haft en unik internationalisering av vår högre utbildning. Ledande personer i Kina, i politiken, industrin, vården och akademin är ofta utbildade i Sverige. Icke europeiska studenter utbildade i Sverige är, särskilt inom medicin och teknik, en vetenskaplig och industriell resurs för Sverige. Att som regeringen nu gör, spara 500 miljoner kronor på anslagen till högre utbildning och avsätta nästan försumbara 60 miljoner kronor till stipendier, gynnar inte en positiv utveckling av vår globala betydelse.
 
Jag, liksom många andra, förstår argumentet att icke europeiska studenter som kan betala för sig ska betala. Men inte att man i en helt statligt finansierad högre utbildning lägger det ekonomiska ansvaret för stipendier till icke europeiska studenter på universitet och högskolor. En möjlig konsekvens är att ett antal industriella sektorer, vetenskapsområden och lärosäten i framtiden inte kommer att ha tillgång till global kompetens.

I en utredning om en ökad självständighet för universitet och högskolor föreslogs att universitet och högskolor inte längre ska vara myndigheter i staten. De skulle själva kunna skriva avtal, inte bara med staten, utan också med andra intressenter och uppdragsgivare. Detta skulle ge dem möjligheten att forma sin verksamhetsprofil och maximalt utnyttja sina resurser inom forskning och högre utbildning tillsammans med dessa intressenter och med andra svenska eller utländska lärosäten.  
 

Avreglering av lärosätenas inre verksamhet


Ansvaret för forskning och högre utbildning som en nationell infrastruktur kommer att beslutas om genom en ny högskolelag och ett nytt nationellt kvalitetssystem. Ett PM från regeringen visar att man inte tänker sig någon sådan självständighet. Istället ökar friheten genom en avreglering av universitets och högskolors inre verksamhet. En frihet där lärosätenas rektorer och styrelser får ökad makt att styra den interna verksamheten. Kloka rektorer och styrelser kommer dock även i fortsättningen att se den kollegiala kvalitetsgranskningen som en förutsättning för utvecklingen av forskning och högre utbildning. De kommer att se att bevisad forskar- eller lärarkompetens är nödvändig för att forska eller utbilda. Men universitet och högskolor förblir statliga myndigheter; snarare mycket mer statliga myndigheter. Regeringens finansiella och ekonomiska styrning blir starkare utan den motvikt det kollegiala inflytandet gett lärosätena i diskussioner med olika politiska ledningar. När jag arbetade som rektor försökte jag undvika att se mig som generaldirektör för en myndighet. Framtidens rektorer är generaldirektörer.

Resultat = självständiga arbeten


Ett nytt kvalitetssystem ska införas för att höja kvaliteten på utbildningarna vid universitet och högskolor. Vi vet, efter regeringens presentation av en skiss till det nya kvalitetssystemet, att resultat inte betyder att utbildningarnas kvalitet ska granskas och bedömas. Istället ska systemet granska det man kallar resultat. Med detta menar man hur bra studenterna lyckas med sina självständiga arbeten. Ett resultatmått som motsvarar en mycket begränsad del av utbildningarna och som för många professionsutbildningar, t.ex. vård- och lärarutbildningar, inte alls speglar de professionskunskaper som behövs för att i framtiden verkligen kunna utöva sitt yrke. Utbildningarnas helhet, innehåll, nivå, progression och hur studenterna examineras ska överhuvudtaget inte granskas i det nya systemet.
 
Högskoleverkets granskningar av just detta har under mer än ett årtionde visat sig vara ytterst kvalitetsdrivande. Vi i sektorn, lärosäten, studenter och arbetsmarknaden är överens om att en granskning av utbildningarnas kvalitet, som också innehåller en granskning av studenternas resultat och studenternas och arbetsmarknadens åsikter om utbildningarna ger Sverige ett kvalitetssystem för framtiden. Att föreslå ett kvalitetssystem där staten avsäger sig all insyn i en verksamhet som kostar skattebetalarna 20 miljarder om året med hänvisning till lärosätenas autonomi och att det bara är "resultat som räknas" är inte seriöst.
 
För utbildningarna/lärosätena kommer att gälla att studenternas socioekonomiska bakgrund kommer att spela stor roll för vad som sägs vara kvalitet och därmed för resurstilldelningen till dessa utbildningar. På de utbildningar som rekryterat studenter med högsta betyg blir sannolikt konsekvensen att de självständiga arbetena håller hög nivå utan att man för den skull kan säga att själva utbildningen hållit hög kvalitet. Trots det kommer dessa lärosäten av premieras i det föreslagna resursfördelningssystemet. Sverige överger därmed åsikten att alla akademiska utbildningar ska ge alla studenter möjlighet att utnyttja sin intellektuella och kreativa potential.
 
Med regeringens förslag kommer vi inte att få den kvalitetshöjning som Högskoleverkets granskningar hitintills gett och fortsatt skulle kunna ge. Granskningar, ifrågasättande och godkännande av förbättrade och förnyade utbildningar, som vi senast sett av sjuksköterskeutbildningarna vid KI, Uppsala universitet och Högskolan i Skövde, kommer inte längre att vara en del av ett nationellt kvalitetssystem.
 

Blir vi ackrediterade?


Min bedömning är också att det är högst tveksamt om ett svenskt kvalitetsutvärderingssystem, som styrts i detalj av departementet på det här sättet, kommer att godkännas av ENQA (The European Association for Quality Assurance in Higher Education) eller EQR (European Quality Register). Dessa granskningar, för Högskoleverkets del planerade till 2011, utgår från European Standards and Guidelines, ESG, antagna av de europeiska utbildningsministrarna i Bergen 2005.

Att inte bli ackrediterade skulle för verket kunna ses som en ganska ointressant administrativ "finess", kanske även ur regeringens perspektiv. Men sett ur ett lärosätesperspektiv är det ytterst allvarligt. Konkurrensen om de europeiska studenterna kommer att bli större i samband med att avgifter för utländska studenter införs. Att inte vara utvärderade av en ackrediterad organisation kommer troligen att markant sänka konkurrenskraften för svenska utbildningar.

Sett ur studentperspektiv kommer detta att gälla på individnivå; en svensk utbildning som inte är kvalitetsstämplad av en ackrediterad organisation försämrar konkurrenskraften för fortsatta studier alternativt arbete på den internationella marknaden.

Behovet av ackrediterade organisationer, och register över sådana, kommer med all sannolikhet  att öka i takt med den internationella utvecklingen där utbildningar erbjuds av en mängd olika aktörer med ibland oklar status. Man kan naturligtvis tänka sig en framtid där svenska lärosäten betalar för dessa tjänster till andra aktörer än Högskoleverket. Men troligtvis är det en bit kvar till detta och fram till dess ser jag ett mycket stort behov av att det svenska systemet är ackrediterat.
 
Som ny universitetskansler var jag entusiastisk över att få delta i — och vara ett verktyg för — en utveckling av universitet och högskolor i den riktning som regeringen aviserade. När jag nu ser hur idéerna ska bli verksamhet blir jag tveksam. Det är politikens ansvar att vara tydlig med idéerna och genom uppdrag till myndigheterna få dessa idéer förverkligade. Vad jag under sista året sett är en mikrostyrning av hur ett nytt kvalitetssystem ska se ut utan att Utbildningsdepartementet i klartext talat om för Högskoleverket vad som är felet med det förslag vi lämnat. Att sedan tjänstemän på departementet tar fram ett eget förslag som står i strid med våra åtaganden i Europa är orimligt. Idéer förverkligas genom den framtid de skapar!

Anders Flodströms namnteckning
Anders Flodström
Universitetskansler
Se även:
Högskoleverkets insynsråds brev till högskole- och forskningsminister Tobias Krantz
Utöver insynsrådets brev har Sveriges universitets- och högskoleförbund, Sveriges universitetslärarförbund och Sveriges förenade studentkårer skickat brev till Tobias Krantz om att de stödjer Högskoleverkets förslag och att det är väl förankrat i sektorn.
Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2010-03-23
Kontaktperson: , e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se