
Dagens utmaningar är globala. Frågor om klimatförändring, energiförsörjning, ekonomisk tillväxt och kulturkonfrontation kan enbart lösas i samverkan över nationsgränser. Uni-versitet och högskolor är kraftfulla motorer och problemlösare, som alltid har räknats som internationella organisationer. I högskolevärlden brukar vi till och med hävda att universitet är internationella till sin idé.
Visst har kunskapen ett kulturellt beroende, men grundidén är att forskningsresultat och kunskap är oberoende av i vilket land den upptäcks och vilken hudfärg forskaren har. Kunskap och forskare rör sig fritt över nationsgränser. Arbetsspråket inom medicin, naturvetenskap och teknologi är ofta internationell engelska.
Inom utbildningen är studentutbytet högt och 26 000 svenska ungdomar — ett helt universitet — har valt att genomföra hela sin utbildning i utlandet.
Men högskolans internationalisering är delvis en myt. Forskningsmedel fördelas i dag till allra största delen på en nationell arena. De medel som svenska forskare framgångsrikt har hämtat från Bryssel utgör bara 4,3 procent av högskolornas totala forskningsmedel. Studentrekrytering är i de flesta utbildningar, inte minst ingenjörsutbildningar, inte bara nationell utan både regional och lokal.
Så låt oss uttrycka det tydligt: de stora resurser som Sverige lägger på utbildning och forskning motiveras i första hand med nationens tillväxt och välfärd. Inte till att lösa de globala utmaningar vi står inför. Och så motiveras utbildning och forskning i hela världen. I utvecklingsländer har utbildning utpräglat nationella, ibland nationalistiska, mål.
Men utmaningarna kvarstår — de är globala och kräver icke-nationella lösningar. Dagens arbetsmarknad blir också alltmer internationell — inte minst inom teknik, ekonomi och vård. Och det är inte säkert att de bästa studenterna rekryteras i hemkommunen.
Självbilden att vi har en internationell högskola är farlig, om vi tror att den därmed är anpassad för dagens utmaningar. Mer måste göras:
Fler utbildningsprogram, även på grundnivå, måste byggas i internationell samverkan och resultera i gemensam examen.
Det måste bli naturligt för lärare i svensk högskola att verka i internationell miljö. Detta kan också inspirera till utlandsstudier och bromsa nedgången i svenska studenters benägenhet till utlandsstudier.
Meritvärdet av internationella studier och arbete bör höjas betydligt.
De avgifter som snart introduceras för studenter utanför EES-området måste mötas med ett gediget stipendieprogram. De statliga medel som avsatts räcker inte. Företag, stiftelser, privatpersoner och ideella organisationer, alla som har intresse av att de bästa studenterna i världen ges möjlighet att studera i Sverige, måste bidra till ett kraftfullt stipendiesystem — som andra länder har.
Vi kan börja med att inse att vi inte är så bra på det här med internationalisering.
Lars Haikola, universitetskansler