"Allt färre män satsar på högre utbildningar"

Sverige uppfattas ofta som ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Men jämställdheten inom utbildningsområdet är varken särskilt svensk eller jämställd. Högskoleverket presenterar i dag en rapport om kvinnor och män i högskolan som visar på ett tydligt könssegregerat utbildningssystem på alla nivåer. Arbetsmarknaden, både inom och utom akademin, visar på olika villkor för kvinnor och män när det gäller karriär och löneutveckling. De tydliga maktstrukturerna i samhället har inte luckrats upp av att vi fått allt fler högutbildade kvinnor. Det är också en tydlig tendens att unga män väljer bort högre utbildning.

Jämställdhet handlar om att ge kvinnor och män lika villkor och samma frihet att välja utbildning och yrke. Jämställdhet handlar också om kvalitet. Det vill säga att ta till vara både kvinnors och mäns värderingar, erfarenheter och livsvillkor när verksamheten och organisationen av utbildning och forskning utformas. Kvalitet handlar också om att ta till vara kompetensen hos båda könen för en god samhällsutveckling och för att nå högsta möjliga kvalitet på forskning.

Sverige har länge fört en ambitiös politik för jämställdhet inom utbildningsområdet. Men hur långt har vi egentligen kommit? Då och då kommer samhällets oro över ungdomars bristande intresse för högre utbildning inom naturvetenskap och teknik till uttryck i debatten.

Inte minst har flickorna och kvinnorna varit föremål för riktade insatser som ska stimulera deras intresse. Men man finner inte samma engagemang för att stimulera pojkar och män att göra otraditionella studieval. Lärarutbildningen till exempel är en mycket kvinnodominerad utbildning och försörjningen av utbildade lärare är av stor betydelse för den framtida samhällsutvecklingen. Ändå syns inga satsningar på att få männen att söka sig till lärarutbildningarna.

Dagens programgymnasium lanserades i början av 1990-talet med syfte att bland annat minska könsuppdelningen mellan män och kvinnor på olika utbildningar. Trots det är gymnasieskolan i dag fortfarande starkt könsuppdelad. Mycket lite har alltså hänt under de senaste tio åren. De yrkesförberedande programmen är kraftigt könsuppdelade efter ett traditionellt mönster. Generellt sett presterar kvinnor bättre än män i gymnasieskolan både sett till genomströmning och betyg. Kvinnor har också i större utsträckning grundläggande behörighet till högskolestudier efter avslutade gymnasiestudier.

Sedan högskolereformen i slutet av 70-talet har det varit fler kvinnor än män som påbörjat högre utbildning. De senaste tio åren har obalansen mellan könen ökat inom grundutbildningen - det vill säga kvinnorna dominerar inom fler utbildningar än tidigare.Samtidigt har antalet internationella studenter ökat starkt. Bland de utländska studenterna är förhållandet det motsatta - männen är i majoritet. Räknar man bort de internationella studenterna skulle alltså kvinnodominansen vara ännu större. Betydligt fler kvinnor än män - ännu fler än i den redan skeva fördelningen på utbildningarna - tar också ut en examen från högskolan. Det enda området män oftare examineras inom är teknik.

Är det ett problem att en större andel kvinnor än män går vidare till och utexamineras från högre utbildning? Avstår männen från högre utbildning för att det finns en lockande arbetsmarknad för dem efter gymnasieskolan, som inte finns för kvinnorna i samma utsträckning? För trots att allt fler kvinnor väljer högskolestudier består de traditionella förhållandena på arbetsmarknaden.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns val av utbildning är betydande, och dessa val förebådar ett framtida arbetsliv som i många stycken kommer att förbli lika könsuppdelat som dagens, om inget görs. Av de 30 största yrkesgrupperna på arbetsmarknaden, som tillsammans svarar för omkring 60 procent av de dryga fyra miljoner som förvärvsarbetar, är det bara fyra yrkesgrupper som har en jämn könsfördelning. Ju högre utbildningsnivån är, desto högre är den genomsnittliga lönen. Det gäller både kvinnor och män. Men oavsett utbildningsnivå har män högre lön än kvinnor. Störst är löneskillnaderna i gruppen med minst treårig eftergymnasial utbildning.

När det gäller forskarstudier råder inte samma könsobalans som i högskolans grundutbildning - kvinnorna utgör nu ungefär hälften av alla studenter. Tidigare dominerade männen. Men eftersom tre av fem studenter i grundutbildningen är kvinnor innebär att män påbörjar forskarutbildning i högre grad än kvinnor. Högskoleverket har just genomfört en stor enkätundersökning bland landets doktorander. I den framkommer bland annat att de kvinnliga doktoranderna inte känt sig uppmuntrade av sina lärare att studera vidare i samma utsträckning som männen.

Ju högre upp i den akademiska hierarkin man kommer desto snedare är könsfördelningen. I toppen av den akademiska karriären, bland professorerna, är bara 18 procent kvinnor.

Utvecklingen mot jämn könsfördelning går långsamt. Bland de nyrekryterade professorerna, lektorerna och forskarassistenterna är könsfördelningen jämn bara bland lektorer. Om andelen kvinnor bland nyanställda professorer fortsätter att öka i samma takt som under de senaste tio åren, beräknas 31 procent av professorerna vara kvinnor år 2030. Inom humanistiskt-samhällsvetenskapligt vetenskapsområde skulle 43 procent vara kvinnor. Inom det naturvetenskapliga vetenskapsområdet däremot skulle andelen kvinnliga professorer sjunka de närmaste åren för att sedan ligga på ungefär 5 procent. En liknande utveckling förutspås för det tekniska vetenskapsområdet. En internationell jämförelse av statistik över könsmönster inom högskolan, både inom utbildningen och bland personalen, visar att de könsmönster som vi ser i Sverige är internationella.

Det könssegregerade "valet" upprepas genom hela utbildningssystemet. Arbetsmarknaden, både inom och utom akademin, visar på olika villkor för kvinnor och män när det gäller karriär och löneutveckling. De tydliga maktstrukturerna i samhället har inte luckrats upp av att vi fått allt fler högutbildade kvinnor. Här finns sega kultur- och maktstrukturer som vi alla medvetet eller omedvetet bidrar till att upprätthålla.Den högre utbildningen är en stor gemensam samhällelig satsning till vilken det knyts stora förhoppningar om bidrag till nyskapande och tillväxt. Det är också en individuell kunskapsresa. Samhällets behov av att ta tillvara kompetens hos båda könen för att nå högsta möjliga kvalitet på forskning gynnas inte heller av den starka segregeringen inom den högre utbildningen.

Vid horisonten tonar en märklig samhällsutveckling fram, ett lågutbildat manligt proletariat, ett högutbildat kvinnligt proletariat och en manlig maktelit på toppen.
Anders Flodström
Lars Jalmert
Gunilla Jacobsson