En förbättrad högskola - utmaningar och uppmaningar
Upsala Nya Tidning
2006-09-29
Under valrörelsen har kvalitet varit Alliansens honnörsord i diskussioner om framtidens svenska högskola. Vad bör då minister X snarast ta tag i för att bidra till kvalitetshöjning? Högskoleverket har utifrån sina 1200 kvalitetsutvärderingar och en rad studier identifierat sju problemområden som alla förtjänar uppmärksamhet och åtgärder.
Besked till studenter, politiker och skattebetalare om hur det står till med kvaliteten kan bara tillgodoses via systematisk utvärdering. En fortsatt ambitiös kvalitetsgranskning behövs, men med viss förskjutning mot fler internationella jämförelser, krav på högskolans interna kvalitetssäkring och fokus på särskilt framstående utbildningsmiljöer.
I dag är nästan hälften av våra akademiska lärare inte själva forskarutbildade. Andelen disputerade lärare måste höjas, 70 procent är ett rimligt mål. Det är också angeläget att uppnå jämställdhet, endast 17 procent av professorerna är kvinnor.
Gränserna mellan olika utbildningar har suddats ut. Det är inte längre tydligt vilka huvuduppgifter som högskolan har och bör ha. Vilka förväntningar som är rimliga att ställa på gymnasieskolan är inte heller klart. Som en följd av brister i studenternas förkunskaper görs stora utbildningsinsatser inom högskolan, t.ex. baskurser i naturvetenskap och teknik, stödundervisning i matematik och nybörjarundervisning i moderna språk. En rad korta yrkesutbildningar ges, där den vetenskapliga grunden inte är uttalad och kanske inte heller önskvärd. Samtidigt har KY-utbildningar, KomVux och folkbildningsorganisationer ett utbud som inte kan särskiljas från högskoleutbildningar enligt ovan. Borde inte högskolan begränsa sitt utbud till sådana utbildningar som vilar på den vetenskapliga grund som stipuleras i högskolelagen? Man behöver rensa upp i gråzonen och också överväga nya strukturer, t.ex. en högre yrkesutbildning som påbyggnad för yrkesinriktad gymnasieutbildning och en college-utbildning inför högskolestudier. Det är dags att sjösätta en gedigen utredning av den eftergymnasiala utbildningen utifrån ett helhetsperspektiv.
Det behövs bra underlag som visar på relationen mellan utbudet och efterfrågan på arbetsmarknaden av högskoleutbildade. Sådana underlag är värdefulla för att studenter ska kunna göra mer medvetna studieval. De bör också användas inför politiska dimensioneringsbeslut och lärosätenas planering.
Det är viktigt att ingående belysa om de grundvärden som förknippas med högskolan hålls levande och om villkoren för verksamheten är sådana att de kan bibehållas. Jag tänker på "bildning" och "akademisk frihet". Studenten ska i sin utbildning ges möjligheter att utveckla sitt kritiska tänkande, sin förmåga att lösa problem och se saker och ting i ett bredare sammanhang. Forskaren ska vara fri från sådan styrning som undergräver möjligheten att formulera forskningsproblem, välja metod och förfoga över framkomna resultat. Betona starkare bildning och akademisk frihet och se till att förutsättningar och resultat i fråga om dessa högskolans grundvärden undersöks.
1. Säkra och utveckla kvaliteten
Besked till studenter, politiker och skattebetalare om hur det står till med kvaliteten kan bara tillgodoses via systematisk utvärdering. En fortsatt ambitiös kvalitetsgranskning behövs, men med viss förskjutning mot fler internationella jämförelser, krav på högskolans interna kvalitetssäkring och fokus på särskilt framstående utbildningsmiljöer.
2. Höj ambitionsnivån för att nå toppklass
I dag är nästan hälften av våra akademiska lärare inte själva forskarutbildade. Andelen disputerade lärare måste höjas, 70 procent är ett rimligt mål. Det är också angeläget att uppnå jämställdhet, endast 17 procent av professorerna är kvinnor.
50-procentsmålet för andelen ungdomsstuderande är inte orimligt om man jämför med andra länder. Däremot är det orimligt att bygga ut högskolan med hittills givna ersättningar. Med fler studenter följer behov av ett rejält resurstillskott. Att ha ett uttalat mål för forskningsfinansiering på 1 procent av BNP är vällovligt, men ribban torde dock behöva höjas ytterligare om svensk forskning ska kunna hävda sig i framtiden. Även formerna för finansiering bör ses över.
3. Mer profilering, samverkan och koncentration
Det samstämmiga budskapet i våra utvärderingar är att utbildningskvaliteten kan höjas genom tydligare profilering, ökad samverkan och koncentration. Dagens resurstilldelningssystem uppmuntrar dock till en utveckling som går stick i stäv med vad som förordas. Ett system som ger ekonomiska incitament för en önskad kvalitetsutveckling måste snarast utformas.4. Anpassa verksamheten till internationella utmaningar
Det omfattande arbete som pågår inom ramen för Bolognaprocessen inrymmer både möjligheter och fallgropar (bl.a. ny nivåindelning, mål utifrån förväntade studieresultat, ev. övergång till sjugradig betygsskala). En rad frågor aktualiseras: våra antagningsregler, utfärdande av examina, erkännande av andras utbildningar, engelska som undervisningsspråk, frågor om utbildningsexport m.fl. Med tilltagande internationalisering är det viktigt att kritiskt analysera hur den svenska högskoleutbildningen utvecklas och vilka kvalitetseffekterna blir för att i tid kunna fatta de beslut som krävs.5. Tydliggör gränserna mellan utbildningsanordnare
Gränserna mellan olika utbildningar har suddats ut. Det är inte längre tydligt vilka huvuduppgifter som högskolan har och bör ha. Vilka förväntningar som är rimliga att ställa på gymnasieskolan är inte heller klart. Som en följd av brister i studenternas förkunskaper görs stora utbildningsinsatser inom högskolan, t.ex. baskurser i naturvetenskap och teknik, stödundervisning i matematik och nybörjarundervisning i moderna språk. En rad korta yrkesutbildningar ges, där den vetenskapliga grunden inte är uttalad och kanske inte heller önskvärd. Samtidigt har KY-utbildningar, KomVux och folkbildningsorganisationer ett utbud som inte kan särskiljas från högskoleutbildningar enligt ovan. Borde inte högskolan begränsa sitt utbud till sådana utbildningar som vilar på den vetenskapliga grund som stipuleras i högskolelagen? Man behöver rensa upp i gråzonen och också överväga nya strukturer, t.ex. en högre yrkesutbildning som påbyggnad för yrkesinriktad gymnasieutbildning och en college-utbildning inför högskolestudier. Det är dags att sjösätta en gedigen utredning av den eftergymnasiala utbildningen utifrån ett helhetsperspektiv.
6. Bättre relation mellan utbildning och arbetsmarknad
Det behövs bra underlag som visar på relationen mellan utbudet och efterfrågan på arbetsmarknaden av högskoleutbildade. Sådana underlag är värdefulla för att studenter ska kunna göra mer medvetna studieval. De bör också användas inför politiska dimensioneringsbeslut och lärosätenas planering.
Ett större inslag av praktik i olika utbildningar är något som ivrigt efterfrågas från studenthåll och förordats av våra utvärderingsexperter. Varje högskola bör också följa upp sina studenter på ett systematiskt sätt och efterfråga synpunkter på den utbildning de genomgått. Sådana uppföljningar kan både ge information om arbetsutsikter för olika högskoleutbildade och förslag på hur utbildningen kan förbättras.
7. Värna om bildning och akademisk frihet
Det är viktigt att ingående belysa om de grundvärden som förknippas med högskolan hålls levande och om villkoren för verksamheten är sådana att de kan bibehållas. Jag tänker på "bildning" och "akademisk frihet". Studenten ska i sin utbildning ges möjligheter att utveckla sitt kritiska tänkande, sin förmåga att lösa problem och se saker och ting i ett bredare sammanhang. Forskaren ska vara fri från sådan styrning som undergräver möjligheten att formulera forskningsproblem, välja metod och förfoga över framkomna resultat. Betona starkare bildning och akademisk frihet och se till att förutsättningar och resultat i fråga om dessa högskolans grundvärden undersöks.
Ja, det var de mest angelägna utmaningar som jag från min horisont har identifierat för kvalitetsåtgärder och de uppmaningar som jag vill framföra till den minister som ska ansvara för högskolans väl och ve.
Sigbrit Franke
Universitetskansler
Senast uppdaterad: 2008-11-05
Kontaktperson: , e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Kontaktperson: , e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Skriv ut
Högskoleverket Besöksadress: Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
