Universitetens frihet hotad

Dagens Nyheter
2005-12-13
Universitet och högskolor ska inte styras av politiska eller kommersiella intressen utan ska vara fria kunskapsorganisationer som kritiskt kan granska och ifrågasätta samhället. Principen om akademisk frihet är starkt förankrad bland såväl forskare och lärare som studenter. Men idag presenterar Högskoleverket en rapport, Akademisk frihet i praktiken, som visar att den principen är under stark press.

Vi kan därigenom bekräfta resultaten i rapporten Överlever den akademiska friheten? som gavs ut 2004. I rapporterna redovisas hur forskare, lärare och studenter vid några universitet och högskolor ser på akademisk frihet och på sina egna möjligheter att förverkliga det idealet. En övervägande majoritet anser att akademisk frihet är det som bör skilja universitet och högskolor från andra institutioner som sysslar med forskning och utbildning.  Samtidigt menar många att de inte kan förverkliga den friheten idag. Resultaten är alarmerande.

Forskare mer beroende av externa finansiärer


Två revolutioner har skakat de svenska universiteten under en femtonårsperiod.  Den ena är en radikal förändring av forskningsfinansieringen. Sedan 1990-talets början verkar svenska forskare i en miljö där forskningen i allt högre grad är beroende av ekonomiskt stöd från externa finansiärer. Dessa ägnar sig ofta åt egna prioriteringar av områden, inriktningar och miljöer.  Balansen mellan direkta statsanslag och externfinansiering har förskjutits, och andelen direkta statsanslag är nu nere i 45 procent.  Följden är att forskare får ägna en allt större del av sin tid till att ansöka om medel för att finansiera sin egen forskning - och ibland sin egen lön.

Många forskare i studien konstaterar dessutom att trots det ständiga talet om spjutspetsforskning, finns det knappast längre utrymme för satsningar på innovativa riskprojekt. Det finns till och med utsagor om att preliminära slutsatser och förväntade resultat efterfrågats redan initialt. Öronmärkning av medel, prioriterade områden och trender inom forskarvärlden som slår igenom bland finansiärerna leder enligt forskarna till flockbeteende och konformism, inte originell djärvhet.

Ett ofta återkommande argument från ansvariga politiker är att finansieringssystemet främjar konkurrens och därigenom kvalitet. Detta är sant såtillvida att många gånger ligger andelen beviljade projekt under tio procent. Men forskarna uppfattar att konkurrensen sker på vaga eller felaktiga grunder. Forskare konkurrerar med varandra om anslag på basis av något mycket svårbedömt: idéer och förmågan att paketera dessa på ett lättillgängligt och slagkraftigt sätt.

Lärarledd tid har minskat


Den andra revolutionen är högskolans kraftiga expansion. Omvandlingen från elit- till massuniversitet, som inleddes på 1960-talet, har accelererat under den senaste femtonårsperioden. Sedan början av 1990-talet har antalet studenter fördubblats, från 170 000 år 1990 till 340 000 år 2004, en i grunden mycket positiv utveckling. Förvisso har också resurserna till högre utbildning ökat, men inte i sådan omfattning att universitet och högskolor har kunnat upprätthålla lärartätheten. Den lärarledda tiden för studenterna har minskat, liksom den tid som varje lärare kan ägna åt forskning.

Gymnasifiering av högskolan


Högskolelagen föreskriver ett nära samband mellan forskning och undervisning. Men enligt studierna får detta samband allt svårare att göra sig gällande i den högre utbildningens dagliga verksamhet. Såväl lärarna som studenterna är missnöjda med vad de beskriver som en "gymnasifiering" av högskolan. Orsaker som lyfts fram är bland annat:
  • Den minskande lärartätheten.
  • Brister i förkunskaper hos många studenter, vilket kan innebära att nivån och kvaliteten i undervisningen sjunker, och därmed också intresset och engagemanget hos den majoritet studenter som har tillräckliga förkunskaper.
 
Dessutom är universitet och högskolor ekonomiskt beroende dels av att antalet studenter är högt, dels av att tillräckligt många blir godkända. I kombination med låga förkunskaper finns en risk för att kraven vid examination sänks, och därmed även nivån i undervisningen.

Sammantaget uppfattas detta få en rad konsekvenser:

  • Lärare med en sådan arbetsbelastning att de inte har möjlighet att ge studenterna den tid de förtjänar.
  • Forskarutbildade lärare som i besvikelse över att de inte får tid att forska blir missnöjda med sitt arbete, vilket ytterst kan drabba de studenter som får lärare som ser undervisningen som ett nödvändigt ont.
  • De många studenter som kommer till högskolan med intresse och engagemang (vilket undersökningen visar att det stora flertalet gör) får inte alltid den kvalitet i undervisningen som de har rätt att kräva.

Många av dem som kommer till tals i rapporterna menar också att utrymmet för kritiskt tänkande och reflektion i högskoleutbildningen blir allt mindre.

Studenterna uppskattar kostnadsfria studier


Samtidigt finns ljusa stråk. Vissa delar av den akademiska friheten fungerar väl, både ur lärarnas och studenternas synvinkel. Lärarna uppfattar att de har goda möjligheter att planera och genomföra undervisningen efter eget huvud, liksom att ge förslag till egna kurser utan någon större inblandning utifrån. På motsvarande sätt uppskattar studenterna många delar i högskolesystemet, till exempel att man genom att studera enstaka kurser kan forma sin utbildning själv och att studierna är kostnadsfria.

Det bör också sägas att Högskoleverkets omfattande kvalitetsgranskningar visar att den högre utbildningen i Sverige i stort håller god kvalitet. Men även i dessa granskningar framkommer varningssignaler som är värda att tas på allvar.

Lärare måste få möjlighet att forska


De förändringar som har skett inom högskolan ställer nya och ökade krav på universitet och högskolor. Växande studentkullar gör att undervisningen måste anpassas så att studenterna ges möjlighet att lära sig och att tillämpa kritiskt tänkande och på så sätt utnyttja sin akademiska frihet. Förutsättningen för att lärarna ska kunna erbjuda studenterna undervisning som har ett nära samband med forskning är att de kan bedriva egen forskning eller åtminstone hålla sig à jour med de senaste forskningsrönen inom området. Idag har endast 52 procent av lärarna vid universitet och högskolor doktorsexamen. Den andelen behöver öka. Forskartjänster som också innehåller undervisning bör vara en bas i högskolans tjänstestruktur. En annan bas bör vara undervisningstjänster som också innehåller forskning. Man behöver helt enkelt höja ambitionsnivån när det gäller forskande lärare. 

Högskoleverkets båda rapporter visar att det finns oroväckande tendenser vad gäller forskarnas, lärarnas och studenternas akademiska frihet. Bakom problemen ligger dagens organisation för resurstilldelning till högskolan. För det första, systemet för forskningsfinansiering. För det andra, högskolans ekonomiska beroende av att hålla studentantalet uppe. Det främjar inte kvalificerad undervisning och examination - förutsättningar för att studenten ska kunna tillägna sig det kritiska tänkande som den akademiska friheten vilar på. Dessa bägge förhållanden gör att högskolans fokus riskerar att förskjutas från förmedling av kunskap till att hålla ekonomin flytande. Och därmed skulle inte bara den akademiska friheten hotas, utan också själva kvaliteten i såväl forskning som högre utbildning.

Sigbrit Franke, universitetskansler vid Högskoleverket Li Bennich-Björkman, författare till Överlever den akademiska friheten? Katarina Barrling Hermansson, författare till Akademisk frihet i praktiken

Senast uppdaterad: 2008-11-05
Kontaktperson: Linnea Bolter, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se