
Trots att intresset för språk minskar katastrofalt inom alla utbildningsformer och att vi står inför en kris när det gäller försörjningen av språklärare i skolan, uppmärksammas inte språkens situation. När det gäller naturvetenskap och teknik är det inte lika tyst. Men för språkämnena finns varken offentliga utredningar eller nationella projekt.
Intresset för språkstudier avtar inom alla utbildningsformer. Från grundskola över folkbildning till högskola sjunker antalet elever och studenter som påbörjar eller slutför språkstudier. Antalet studenter som läser de "stora" europeiska språken minskar.
Visserligen finns det mottrender, som att japanska plötsligt blivit populärt på högskolan, och, i viss mån, spanska i grund- och gymnasieskolan, men i stora drag ser det mycket dystert ut för språken. Språkutbildningarna i högskolan har redan svårt att rekrytera studenter. Vid exempelvis Umeå universitet läser bara fyra studenter tyska på grundutbildningen inom lärarprogrammet i vår.
Elevernas egna förklaringar till att de hoppar av språkstudierna är att undervisningen är tråkig och att språkstudierna inte ger utdelning i form av meriter till högskolan. I framtiden kommer eleverna endast att ha fragmentariska språkkunskaper utom när det gäller engelska.
Möjligheterna att studera andra språk än engelska i grund- och gymnasieskola kan därför vara på väg att försvinna på sikt. Att så få studenter söker och att ett stort antal språklärare går i pension under de närmsta åren gör krisen för språk lika illa som för utbildningarna till NO- eller tekniklärare. Men detta är väl helt i sin ordning, det är ju intresset som bör få avgöra. Eller är det inte så?
Forskarstuderande har begränsade kunskaper i andra språk än engelska vilket gör att de har svårt att ta till sig forskning från andra länder om den inte först översätts till engelska. Utan möjlighet för en forskare inom historia att ta del av förstahands källor som dokument på latin, eller för en litteraturstuderande att läsa på något annat originalspråk än engelska eller för en journalist att följa rapportering på andra språk än engelska begränsas möjligheterna att förstå omvärlden.
Både ingenjörer och ekonomer inom exportsektorn har behov av andra språkkunskaper än engelska av liknande skäl. Vi klarar oss långt med engelska, det medges. Vi bör naturligtvis värna om den goda standard vi har i detta språk och utveckla den. Men när endast ett språk förmedlar kommunikationen med omvärlden begränsas möjligheterna att orientera sig i en värld som egentligen inte är engelskspråkig. Språket är bärare av både en nationell identitet och våra föreställningar om världen. Med hjälp av dess begrepp och ordvalörer utgör det ett slags filter för hur vi uppfattar världen. Har vi inga andra språkkunskaper än engelska accepterar vi, kanske utan att vara medvetna om det, den filtrering som det språket gör åt oss - en tolkning som kan vara både etnocentrisk och grov.
Det är en betydelsefull signal för språkstudier om språk får extra vikt i meritvärderingen. Men det är också dags att stoppa taktikvalen i grundskolan. Det bör inte vara möjligt att läsa om ett språk på nybörjarnivå i gymnasieskolan som redan lästs i grundskolan. I grunden gör vi eleverna en otjänst genom att tillåta taktikbeteende.
Andra åtgärder kan vara att det i den nya gymnasieskolan, som förväntas träda i kraft 2007, ska ingå andra främmande språk än engelska i de kursblock som bygger upp dess åtta sektorer. Det bör bli möjligt att byta ut engelska mot kunskaper i andra främmande språk när det gäller behörighet till högskolan. Det måste finnas ett politiskt mod att säga att det är viktigt att elever och studenter kan flera språk - det gynnar oss alla. Det är hög tid att göra något radikalt för att uppmuntra en språklig mångfald och inte bara förbigå språkens situation med tystnad.
Sigbrit Franke, universitetskansler och chef för Högskoleverket
Per Gunnar Rosengren, utredare på Högskoleverket