
I dag fastnar hundratals invandrade lärare varje år i de svenska systemen i stället för att komma ut till barnen och ungdomarna i skolan. Dessa lärare skulle i stället kunna tillföra något extra genom att de bär med sig en annan kultur och flera språk.
Hindren och återvändsgränderna för invandrade lärare är många: Det kan handla om att de snabbt behöver hjälp med svenska språket. Här behövs mer flexibla kurser, exempelvis utbildning i svenska varvad med lärarpraktik. En del sökande saknar erfarenhet av svensk skola. Det behöver kommunerna inse och leva upp till sitt ansvar. Introduktionsplatser måste ordnas. Det är trots allt kommunernas framtida arbetskraft det handlar om. Stela principer måste ge vika för lösningar som fungerar.
Den utländska läraren kan behöva komplettera sin kompetens inom ett litet område. Här behöver universitet och högskolor ta ett större ansvar för att utveckla individuellt anpassade utbildningar som leder till svensk lärarexamen. Regeringen måste "peka med hela handen" i samband med att uppdrag och resurser fördelas till universitet och högskolor.
Utbildningen kanske inte ligger på högskolenivå i utbildningslandet och möjligheten att överbrygga med en kompletteringsutbildning finns helt enkelt inte i Sverige. Det kan dessutom vara så att personen inte anses ha behörighet till högskolestudier här. Också här har universitet och högskolor en central roll vad gäller att bidra till att erfarna lärare får en så kort och snabb sträcka som möjligt från gräns till kateder.
Invandrade lärare som kompletterar sina studier måste få ett svenskt examensbevis. I annat fall finns risken för att satsningarna i bästa fall leder till så kallad lokal behörighet, det vill säga läraren får rätt att arbeta i skolorna i en viss kommun. I sämsta fall får den invandrade läraren bara ett studieintyg i handen och hamnar i arbetslöshet.
Det är viktigt att betona att även om flera av dessa insatser kräver pengar måste de ändå ses som investeringar. Varje individ som befrias från arbetslöshet innebär ett tillskott till den gemensamma välfärden. Varje lärare som finner sin plats i skolan blir ett starkt stöd för samhällets utveckling.
Sigbrit Franke, universitetskansler och chef för Högskoleverket