Skriv ut
29 september 2011
Deltagare
Gunnar Enequist, Högskoleverket
Annika Pontén, Högskoleverket
Anders Ahlstrand, Internationella programkontoret
Carina Hellgren, Internationella programkontoret
Karin Kaikkonen, Internationella programkontoret
Anders Wirhed, Justitiedepartementet
Sten Alstander, Migrationsverket
Anita Engström, Migrationsverket
Joakim Kalantari, SFS
Inger Lundgren, Sida
Hans Pohl, STINT
Fredrik Andersson, SUHF
Mats Edvardsson, SUHF, Göteborgs Universitet
Marita Hilliges, SUHF, Högskolan Dalarna
Lars Holberg, SUHF, Linköpings universitet
Kurt Bratteby, Svenska institutet
Niklas Tranaeus, Svenska institutet
Karin Serenander, Utrikesdepartementet
Åsa Petri, Utbildningsdepartementet
Mats Embertsén, Verket för högskoleservice
Tuula Kuosmanen, Verket för högskoleservice
Gäster
Tomas Bengtsson, Högskolan i Jönköping
Daniel Andersson, Migrationsverket
Selma Memic, Utbildningsdepartementet
Maria Arenbjörk, Utrikesdepartementet
1. Inledning
Carina Hellgren hälsade välkommen. Då det var en del nya deltagare och flera gäster inleddes mötet med en kort presentationsrunda.
2. Antagna och registrerade tredjelandsstudenter höstterminen 2011
Antagning inför hösten 2011
Tuula Kuosmanen, VHS, redogjorde för antagna tredjelands- och EES-studenter vid ansökningsomgången 15/4-11. Omgången omfattar svenskspråkig utbildning med huvudsakligen gymnasial utbildning som behörighetskrav men även magister- och masterutbildningar ingår. Majoriteten i denna ansökningsomgång var sökande med svenska gymnasiebetyg, men det fanns även en liten del sökande med utomeuropeiska meriter, såväl avgiftsskyldiga som avgiftsbefriade.
Av det totala antalet ansökningar, ca 390 000, var ca 3 500 avgiftsskyldiga och antalet avgiftsbefriade som saknade svenskt personnummer var ca 5 300. Av de avgiftsskyldiga antogs 178 och av de sökande utan svenskt personnummer som var avgiftsbefriade antogs 2 588. De avgiftsbefriade utan svenskt personnummer var till stor del sökande med betyg från EU/EES-länderna. Tuula menade att någon helt rättvisande jämförelse med ansökningsomgången inför ht 2010 inte kan göras, men i grova drag var ht 2010 det totala antalet sökanden ca 370 000. Av dessa var ca 12 700 sökande utan svenskt personnummer av vilka ca 3 200 antogs.
En slutsats som Tuula drog av dessa siffror var att gruppen sökande från EU/EES är värd att ta med i beräkningen när lärosätena ska rekrytera studenter. Dessa blir också antagna i högre grad än sökande från tredje land. VHS kommer i höst/vinter att göra en fördjupad analys av siffrorna. Man ska särskilt se på dem som var obehöriga och vad deras obehörighet bestod i.
SUHF:s enkät om betalande studenter
Fredrik Andersson, SUHF, redogorde för svaren på den enkät SUHF skickade ut till lärosätena i september. Man frågade då hur många avgiftsskyldiga studenter som hade registrerat sig för studier. Av SUHF:s 40 medlemmar svarade 33 lärosäten. Svaren på enkäten inkom mellan den 9 och 21 september, men sedan dess har siffrorna säkert ändrats en del enligt Fredrik, eftersom alla studenter inte hade anlänt vid tidpunkten för enkäten. Lärosätena hade också tolkat frågorna lite olika och därmed inte svarat på exakt samma sätt. Siffrorna ska därför ses som ungefärliga, menade Fredrik, men de ger ändå en fingervisning om den totala bilden.
Enligt enkätsvaren hade lärosätena registrerat totalt 1 370 avgiftsskyldiga studenter. Antalet registrerade per lärosäte skilde sig från en (1) student vardera på Dans- och cirkushögskolan respektive Operahögskolan, till 199 studenter på KTH. Även i detta fall är rättvisande jämförelser med tidigare år svåra att göra, men jämfört med antalet tredjelandsstudenter läsåret 2009/2010 rör det sig om en minskning med 85 procent.
Utifrån enkätsvaren framstår stipendier som ett effektivt rekryteringsinstrument. I snitt hade ca 40 procent av de studenter som registrerat sig någon form av stipendium/avgiftsrabatt, framför allt via SI eller IPK. Kring begreppet stipendium tycks det för övrigt, enligt Fredrik, finnas en viss förvirring. Studenter som får sin avgift nedsatt genom IPK:s stipendium ser inte det som ett regelrätt stipendium då det inte ger "pengar i handen". Nedsättningen av avgiften kan istället ses som en s.k. "tuition fee waiver" (dispens från avgift) och bör nog enligt Fredrik benämnas som detta för att undvika förvirring bland studenterna. Flera lärosäten har också börjat använda denna beteckning.
Lärosätena har använt sig av olika strategier för att fördela IPK-stipendierna. Vissa har satt ner avgiften helt för några få, medan andra har valt att sätta ner avgiften delvis för fler studenter. Det vore enligt Fredrik intressant att studera detta närmare. Han påpekade dock att stipendier inte är någon garanti för att studenterna registrerar sig. Enligt lärosätenas svar har en del studenter valt att inte komma, trots att de har fått ett stipendium.
Jämfört med antalet antagna var det ca 30 procent som registrerade sig. En förklaring till denna låga andel var att en del av dem som hade antagits hade accepterat andra erbjudanden eller hade haft problem med viseringar.
I SUHF:s enkät ställdes också frågor om vilka direkta kostnader som har varit förknippade med rekryteringen av tredjelandsstudenter. Alla lärosäten svarade inte på den frågan, vilket kanske beror på att det är svårt att göra en bra uppskattning. En summering av de belopp som angivits ger dock vid handen att rekryteringen har kostat minst 30 miljoner kronor. Tar man i beaktande att några stora lärosäten, som exempelvis Lunds universitet, inte svarade på frågan är en realistisk uppskattning dock att kostnaderna snarare är runt 40 miljoner. Fredrik påpekade att det är svårt att ta ut alla de kostnader som är direkt förknippade med rekryteringen av tredjelandsstudenter då hanteringen på lärosätena i många fall görs med samma rutiner som gäller för övriga studenter. Vidare har lärosätena svarat att de indirekta kostnaderna är höga. Dessa uppkommer inte minst som systemeffekter genom att de avgiftsskyldiga studenterna ska hanteras inom ramen för befintliga system, vilket orsakar merkostnader inom alla led såsom antagning, studieadministration och studievägledning. Fredrik menade att till skillnad mot de direkta kostnaderna kan dessa indirekta merkostnader vare sig ses som investeringar, effektivitetshöjningar eller tillfälliga kostnader, utan som permanenta fördyringar p.g.a. rådande regelverk.
Frågor och kommentarer
Åsa Petri konstaterade att om man vill ha jämförbara siffror med tidigare år bör man också inkludera de tredjelandsstudenter som av någon anledning är avgiftsbefriade. Hon påpekade att enligt siffror från Migrationsverket har ca 4 200 studenter beviljats uppehållstillstånd för studier. I det antalet ingår också utbytesstudenter, men även om man tar detta i beaktande så är troligen antalet högre än SUHF:s siffra på 1 300.
Angående ökade kostnader för lärosätena konstaterade Mats Edvardsson att lärosätena har fått ökade arbetsuppgifter i och med införandet av avgifter också på så sätt att man måste hålla isär om studenter är avgiftsskyldiga eller ej.
SARA-projektet
Tuula Kuosmanen, VHS, redogjorde kort för SARA-projektet som slutrapporterades i somras. Beteckningen SARA står för "stöd för och antagning och rekrytering till avancerad nivå" och i projektet ingick representanter för VHS och SUHF. Bakgrunden till projektet var att VHS upplevde att behov, önskemål och krav på systemet för antagning till avancerad nivå hade förändrats. Projektets slutrapport föreslår en mängd olika åtgärder. VHS kommer nu att tillsätta en arbetsgrupp och analysera och prioritera bland förslagen. En efteranalys planeras till hösten/vintern och VHS kommer även att inbjuda till ett seminarium i vår med syfte att diskutera frågorna med representanter för universitet och högskolor. VHS har goda erfarenheter av ett liknande seminarium i våras som bidrog till bra diskussioner och att "blicken kunde lyftas".
En av slutsatserna från projektet är att kommunikation under antagningsprocessen är viktigt; både kommunikation med sökande och mellan lärosätena och VHS. Kommunikationen med studenterna måste också samordnas mellan VHS och lärosätena. Det har även diskuterats om man ska lägga in nya funktioner i NyA som lärosätena kan använda i sitt arbete med rekrytering.
Tuula konstaterade också att det inte tycks vara helt känt att VHS inte bara erbjuder lärosätena ett helt antagningspaket, utan kan sälja sin service när det gäller antagning i olika delpaket. VHS bör därför marknadsföra det bättre. Diskussioner om urval eller löpande antagning har förts. Då det till många utbildningar inte behöver göras ett urval, eftersom antalet behöriga är lägre än antalet platser, kanske löpande antagning är ett alternativ. Sådana lösningar måste diskuteras gemensamt mellan lärosätena och VHS avslutade Tuula.
Se också PPP »
Frågor och kommentarer
Lars Holberg frågade om det finns planer på att utveckla systemstöd för löpande antagningar. Tuula svarade att det inte finns det nu. Först måste det bl.a. finnas ett system för att registrera vilken plats av (ev.) flera erbjudanden från olika lärosäten som studenten har accepterat.
3. Migrationsfrågor för universitet och högskolor
Erfarenheter av årets arbete med uppehållstillstånd
Sten Alstander redogjorde för Migrationsverkets erfarenheter med hanteringen av uppehållstillstånd. Sten började med att presentera statistik. Antalet förstagångsansökningar om uppehållstillstånd för studier har sjunkit från 12 400 ht 2010 till ca 4 200 ht 2011. Även varifrån de sökande kommer har förändrats från förra året. Listan över tio största länderna har förändrats. Vissa länder, exempelvis Bangladesh och Etiopien, har försvunnit från den. Det land som står för flest uppehållstillstånd för studier har ändrats från Pakistan till Kina. Sten menade att siffrorna ger en indikation på effekterna av införandet av studieavgifter, men att det är först efter ett par år som man kan utläsa trender. När det gäller antalet förlängningar av uppehållstillstånd har man hittills i år beviljat lika många som man gjorde under hela 2010, ca 16 600. Antalet lär öka innan året är slut.
Ansökningarna började komma in lite tidigare i år än 2010 och tidsperioden då flest ansökningar kommer in har blivit något längre. Topparna är inte heller lika höga som tidigare vilket beror på att inströmningen av studenter är lägre sedan införandet av studieavgifter. Handläggningstiden på Migrationsverket har också kortats ner. En viktig faktor bakom detta är enligt Sten att ett nytt arbetssätt i form av kvalificerad screening har införts i handläggningen av studerandeärenden, samt att uppgift om vilka studenter som har antagits och betalat studieavgiften kan hämtas elektroniskt från Ladok av Migrationsverket. En tydlig indikator var att handläggningstiden sjönk efter det att systemet togs i drift. I det nya systemet får Migrationsverket automatiskt in dessa uppgifter från Ladok till sitt handläggningssystem. Tidigare kommunicerades uppgifterna om antagning till Migrationsverket genom excellistor, vilket de lärosäten som inte är anslutna till Ladok fortfarande gör.
För närvarande lämnar 29 lärosäten uppgifter via Ladok. Ur systemet kan Migrationsverket få fram alla data från lärosätena som behövs för att handlägga deras studenters ansökningar om uppehållstillstånd. I systemet framgår om studenten har betalat sin studieavgift, fått avgiften återbetald, betalat sin avgift men inte registrerat sig, gjort avbrott på kurs, gjort avbrott på program eller blivit avstängd p.g.a. utebliven betalning.
När det gäller handläggningstiderna, från det att studenten lämnar in sin ansökan om uppehållstillstånd till utlandsmyndigheterna till det att Migrationsverket har fattat beslut, så har dessa kortats ner jämfört med 2010. Den genomsnittliga tiden beräknat på hela året 2010 var 52 dagar. Under början av 2011 var handläggningstiden oförändrad, men i maj när antalet ansökningar började öka och det nya arbetssättet infördes kortades den totala handläggningstiden till 33 dagar och efter att det nya elektroniska överföringssystemet med Ladok hade satts i drift sjönk tiden till runt 18 dagar. Migrationsverkets egen handläggningstid under samma period är betydligt kortare, endast 5-12 dagar.
Se också PPP »
Frågor och kommentarer
Anders Ahlstrand frågade om det i gruppen tredjelandsstudenter går att skilja på utbytesstudenter, betalande och ickebetalande studenter. Det låter sig inte göras enligt Sten då det inte finns registrerat i systemet.
Lars Holberg kommenterade att antalet anhöriga som ansöker om uppehållstillstånd är högt och att beslutsfattarna bör reflektera över detta. Marita Hilliges frågade hur Migrationsverket hanterar ansökningarna från studenter som ska till lärosäten som inte är med i Ladok. Sten svarade att de lärosätena skickar excellistor till Migrationsverket på samma sätt som alla lärosäten gjorde tidigare. Han tillade också att det vore bra om alla lärosäten kunde använda Ladok. Tycker man att det viktigt med snabba handläggningstider för uppehållstillstånd bör man gå med i Ladok eftersom Migrationsverket då får in uppgifterna automatiskt.
Genomgång av regelverket för kortare vistelser (upp till tre månader)
Daniel Andersson, expert vid Migrationsverket, började med att berätta om EU:s viseringskodex som reglerar viseringar som inte är längre än 90 dagar. Denna kodex gäller som lag i Sverige sedan 5 april 2010 och anger att ett visum till Schengenområdet (där Sverige ingår) ska vara tidsbegränsat och gälla under högst tre månader per halvår. Den som har vistats tre månader under ett halvår inom Schengenområdet måste därefter resa ut för att en ny period ska starta, genom en ny inresa med ett nytt Schengenvisum. Det går dock att söka ett Schengenvisum som gäller för flera inresor. Även ett sådant visum gäller för vistelser på maximalt 90 dagar per halvår och kan utfärdas med maximal giltighetstid om fem år. Då det är en gemensam lagstiftning för Schengenområdet är det möjligt att låta sig representeras av ett annat Schengenlands ambassad i dessa visumärenden. Kodexen ger möjlighet att även låta den representerande staten avslå en ansökan om visering. För närvarande tillåter inte Sverige detta, utan ansökan skickas till en svensk utlandsmyndighet (och i undantagsfall migrationsverket) för beslut. Skulle Sverige lägga ut även avslagsrätten på andra länder, vilket diskuteras, är det möjligt att bedömningen av visumansökan skulle göras annorlunda då olika länder har lite olika praxis.
Genom införandet av Informationssystemet för viseringar (VIS) som startar i Nordafrika den 11 oktober hoppas man behöva hantera färre visumansökningar då man kan ge visum som gäller för flera in- och utresor för kortare vistelser under ett par år. Tanken är att eftersom man tar in biometriska data, och därmed har tillförlitliga uppgifter för identifiering, kan man vara mer frikostig i viseringarna.
Se också PPP »
Frågor och kommentarer
Gunnar Enequist påminde om att anledningen till att vi bett Daniel tala om viseringar för kortare vistelser. Bakgrunden är de problem som förekommit för forskare att få visum för att delta i forskningskonferenser och som tidigare har tagits upp i Forum. Gunnar frågade om det finns något som kan göras för att underlätta för dessa individer att få visum. Daniel svarade att en viktig faktor är att inbjudningar till konferenser utformas på ett tydligt sätt.
Maria Arenbjörk, UD, menade att lärosätena bör meddela ambassaderna vilka som bjuds in och att det måste finnas detaljerade och tydliga kontaktuppgifter på inbjudan. När en person ansöker om visum måste utlandsmyndigheterna alltid kontakta lärosätet för att kontrollera att uppgifterna om deltagande är korrekta. Flera Forum-deltagare påpekade att det är omöjligt att skicka uppgifter om vilka som bjuds in och som kan behöva söka visum eftersom det oftast är okänt för arrangörerna. Lars Holberg frågade om uppgifter om vilka som är anmälda och ska delta kan lämnas till UD som sedan sprider dem till utlandsmyndigheterna. Maria menade att detta inte är UD:s uppgift, utan måste hanteras av lärosätena. Det bör dock räcka med att en och samma lista över alla som ska delta skickas per e-post till ambassaderna.
Gunnar Enequist konstaterar att det finns en hel del information om visering som bör samlas och spridas. Det vore kanske lämpligt för lärosätena att genom SUHF, tillsammans med Migrationsverket, utforma relevant information. SUHF accepterade rollen som inbjudare till ett möte om denna fråga. Carina Hellgren tillade att arbetet bör avrapporteras på framtida möten i Forum.
Nationell visering, UT-kort m.m.
Daniel Andersson talade sedan kort om nationell visering, s.k. D-visering. Det är ett visum som gäller mellan 3 och 12 månader. Det regleras av nationell lagstiftning och ingen biometri behövs. Denna typ av viseringar kan inte överlåtas till annat lands utlandsmyndighet. Det är denna typ av inresevisum som man i år, i ett fåtal fall, har beviljat studenter. Det handlar om fall där svårigheterna att ta sig till utlandsmyndighet för att ordna s.k. UT-kort har varit extra stora och där studenterna redan hade fått uppehållstillstånd. Med hjälp av D-viseringen har de kunnat komma till Sverige för att sedan på plats i Sverige ordna sina UT-kort.
Daniel fortsatte med att tala om UT-korten. Dessa kort visar att personen har uppehållstillstånd och är sedan helt nyligen ett krav enligt EU-förordning. UT-korten innehåller biometriska data och ersätter de s.k. stickers som tidigare sattes in i passen. Biometriska data till UT-korten samlas in av utlandsmyndigheterna och skickas elektroniskt till Sverige. Tillverkningen av korten sker sedan i Sverige och de skickas därefter med kurirpost till utlandsmyndigheterna. Daniel berättade att Sverige är bland de allra första länderna att uppfylla EU:s krav.
UT-kortet krävs vid inresa till Sverige. Migrationsverket har dock gjort vissa undantag från den regeln. Personer från viseringsfria länder som har beviljats uppehållstillstånd kan resa in i Sverige och på plats här lämna biometriska data och få sitt UT-kort. I vissa undantagsfall kan också inresan i Sverige ordnas med en s.k. D-visering (se ovan). Beslut om undantag fattas av den berörda utlandsmyndigheten. Sten Alstander förtydligade att Migrationsverket inte kan tvinga utlandsmyndigheterna att utfärda D-visering. Migrationsverket har dock meddelat utlandsmyndigheterna att det är möjligt att utfärda D-viseringar i undantagsfall.
Frågan om vilket utrymme som finns i nationell lagstiftning för en sådan hantering har tagits upp med Justitiedepartementet.
Daniel fortsatte med att tala om ansökningar om förlängning av uppehållstillstånd. Har man en folkbokföringsadress i Sverige skickas UT-kortet dit, om sökanden inte anger en annan adress i förlängningsansökan, vilket kan ställa till problem om studenten i fråga t.ex. är i hemlandet på sommarlov eller liknande då det "gamla" tillståndet går ut och det nya kortet skickas till adressen i Sverige. Daniel förklarade också att biometriska data endast lagras på UT-kortet och inte i något register hos myndigheterna. De biometriska data som behövs raderas efter det att UT-kortet har tillverkats. Detta innebär att om något blir fel i kortet måste man lämna biometriska data en gång till. UT-korten kan gälla upp till 5 år, men studenter måste ändå ansöka om förlängning av sina uppehållstillstånd då sådana tillstånd för studier endast utfärdas för ett år i taget och nya kort måste utfärdas för varje tillståndsperiod.
Se också PPP »
Frågor och kommentarer
Annika Pontén frågade hur mycket av reglerna kring UT-korten som är fastställt i EU-lagstiftning och hur mycket som kan bestämmas nationellt. Daniel svarade att länder i Europa förfar lite olika beroende på vilken nationell lagstiftning de har att tillämpa. I exempelvis Tyskland utfärdar man D-viseringar för inresa i landet så att studenten kan lämna biometriska data på plats i Tyskland. Detta beror på att den tyska lagstiftningen inte medger att utlandsmyndigheterna utfärdar UT-kort. Norge är sena med införandet och kommer att börja först i maj 2012. Man avser att visera in sökanden med en D-visering för att sedan ta biometri och utfärda kortet efter inresan. Även detta beroende på nationell lagstiftning. Finland kommer att utfärda kortet från januari 2011 och har enligt uppgift en hantering som liknar Sveriges, d.v.s. att kortet kommer att skickas till utlandsmyndigheten och ska vara med vid inresan.
Anders Ahlstrand frågade om möjligheten finns att låta andra europeiska ambassader samla in biometriska data åt Sverige. Daniel svarade att det inte är möjligt att göra detta idag för uppehållstillstånd och att Migrationsverket inte heller har något uppdrag att undersöka den möjligheten.
Lars Holberg kommenterade att studenter borde särbehandlas då de har en speciell situation med fasta tidpunkter när de söker och när de måste börja sina studier. Gunnar Enequist ansåg att frågan om särbehandling borde diskuteras vidare.
Åsa Petri påpekade att informationsflödet är viktigt, exempelvis är det viktigt för lärosätena att veta var biometriska data kan samlas in. Den informationen måste sedan också nå studenterna.
Pilotprojekt, hantering av uppehållstillstånd
Sten Alstander, Migrationsverket och Tomas Bengtsson, Högskolan i Jönköping redogjorde för erfarenheterna från ett pilotprojekt. Migrationsverket har tillsammans med Högskolan i Jönköping drivit ett projekt för att snabba upp processen med uppehållstillstånd. Syftet var att pröva ett förenklat ansökningsförfarande för utländska studenter som ansöker om uppehållstillstånd via Migrationsverkets webbplats. Utgångspunkten har varit att genom ett närmare samarbete mellan Migrationsverket och högskolan minimera antalet ansökningar om uppehållstillstånd som behöver kompletteras. Migrationsverket har utbildat handläggare vid högskolan och de har fått en särskild kontaktperson på Migrationsverket.
Resultaten har varit mycket goda enligt Sten. Av ansökningarna om uppehållstillstånd från studenter som ska börja vid Högskolan i Jönköping har bara 20 procent behövt kompletteras. Framgångsfaktorerna har framför allt varit att Högskolan i Jönköping genom större kunskap i frågorna har kunnat ge rätt information tidigt i ansökningsprocessen och vid behov kunnat hjälpa sina studenter. Vidare har Högskolan i Jönköping fått en större förståelse för Migrationsverkets sätt att arbeta och det har skapats direktkontakter mellan Migrationsverket och högskolan. En viktig faktor har också varit det "letter of acceptance" som högskolan skickar till den antagna studenten. I det framgår vilken typ av studier studenten ska bedriva, t.ex. utbytesstudier, vilket underlättar Migrationsverkets screeningfunktion och handläggning.
De ansökningar som ändå behövde kompletteras saknade ofta det särskilda missiv som utlandsmyndigheten ska fylla i och bifoga eller innehöll bank och/eller försäkringsintyg på andra språk än engelska.
Fördelen med e-ansökan är att den är självkontrollerande, dvs. programmet markerar det som är fel eller saknas och ansökan kan då inte slutföras. Detta ger mycket få fel i ansökan, medan pappersansökningarna i 98 procent av fallen behöver korrigeras på något sätt. Vidare visar resultaten att studenter med stipendium måste komplettera sina ansökningar om uppehållstillstånd i högre grad än de utan.
På en fråga om Migrationsverket fått klarhet i varför utlandsmyndigheterna i vissa länder inte har skickat något missiv svarade Sten att de har tagit kontakt med dessa ambassader.
Sten redogjorde sedan kort för on-line ansökan. Studenter från viseringsfria länder och ett antal andra kan använda sig av on-linetjänsten för att ansöka om uppehållstillstånd. Vilka länders medborgare som kan använda sig av tjänsten förändras över tid. Listan finns på Migrationsverkets hemsida http://www.migrationsverket.se/info/3474.html
Om andra lärosäten, liksom Högskolan i Jönköping, vill etablera ett närmare samarbete med och få utbildning av Migrationsverket bör man kontakta Sten via e-post: sten.alstander@migrationsverket.se
Information om projektet finns också på Migrationsverkets webb i fliken "För externa aktörer"
Tomas Bengtsson, Högskolan i Jönköping, redogjorde för högskolans erfarenheter av pilotprojektet. Enligt Tomas är erfarenheterna bara positiva. Det har varit värdefullt med den personliga kontakten med handläggare på Migrationsverket men Tomas poängterade att den personliga kontakten också är viktig gentemot studenterna. På Högskolan i Jönköping har studenterna bara haft en enda kontaktpunkt innan de kommer. Den kontakten har kunnat svara på frågor om både studier och uppehållstillstånd.
Se också PPP »
Frågor och diskussion
Anders Ahlstrand kommenterade att det mesta i projektet handlade om att förbättra informationsflödet genom samarbetet mellan Migrationsverket och högskolan, men det är ju tre parter som berörs av en ansökan om uppehållstillstånd. Frågan är om det går att med de goda erfarenheterna från projektet i åtanke också involvera den tredje parten, dvs. UD/utlandsmyndigheterna, i projektet. Daniel svarade att det finns en samordningsgrupp vid Migrationsverket med ansvar för samarbetet med utlandsmyndigheterna. Gunnar Enequist frågade om UD ser någon väg att gå för att förbättra handläggningen av missiven. Maria Arenbjörk och Karin Serenander svarade att det bör kunna åtgärdas genom att Migrationsverket tar en direktkontakt med de utlandsmyndigheter där det brister i frågan om fullständiga alternativt ej inkomna missiv.
En diskussion om informationssamordning tog vid. Informationsspridning och samarbete mellan Migrationsverket och UD i fråga om missiven diskuterades, men även möjligheten att utfärda D-viseringar i undantagsfall. En central fråga är hur informationen kan samordnas mellan lärosätena, Migrationsverket och UD/utlandsmyndigheterna. Fredrik Andersson sade att pilotprojektet var mycket intressant som ett sätt att få stora positiva effekter till en relativt låg kostnad och uttryckte en förhoppning om att fler intresserade lärosäten får ansluta sig till arbetssättet. Han konstaterade även att SUHF och Migrationsverket bör utforma information tillsammans. När det gäller hanteringen av inresande studenter ger inte Sverige sken av att vara en samlad enhet. Varje instans handlar på sitt sätt och utan koordination. Vi måste ha en gemensam hållning, strategi, för hur vi tillsammans kan verka för att ge en positiv Sverigebild. För att nå dit behövs mer samarbete.
Gunnar Enequist påminde om den arbetsmodell som Forum använder. Frågor som väcks i Forum kan behandlas i tillfälliga arbetsgrupper för att nå en lösning. SUHF, UD, Migrationsverket och utbildningsdepartementet bör kanske samlas för att diskutera dessa frågor. Han frågade om SUHF kan bjuda in till ett möte för att diskutera frågorna och för att få till stånd ett bra samarbete. SUHF åtog sig att göra detta.
Tuula Kuosmanen påpekade att också många utbytesstudenter har drabbats av problem. Dessa studenter hanteras inte genom den vanliga antagningen utan på olika håll i lärosätenas organisation, ofta på institutionsnivå. Information måste därför spridas mycket brett för att nå ut även till de handläggare som arbetar med utbytesstudenter.
Tomas Bengtsson lyfte frågan om hur man gör med s.k. "foundation studies", d.v.s. förberedande kurser med syfte att ge studenter behörighet för fortsatta studier på högskolenivå. I dagsläget kan man inte få uppehållstillstånd för sådana studier. Lars Holberg frågade om dessa studenter kan få uppehållstillstånd om man skulle ge dem en s.k. villkorad antagning, d.v.s. att de är behöriga till en masterutbildning underförutsättning att de först genomgår en foundation course i engelska. Då detta var en ny fråga, om en studieform som Migrationsverket inte idag kommer i kontakt, med föreslog Gunnar Enequist att SUHF skulle förse Migrationsverket med underlag. SUHF accepterade detta.
4. Hearing 12 april, hur kan Forum gå vidare med frågorna som kom upp?
Anders Ahlstrand beskrev resultatet av den hearing som Forum anordnade omkring svenska lärosätens samarbete med lärosäten i andra länder. En första kort avrapportering skedde vid Forums förra möte. Sedan dess har sekretariatet tagit fram en liten skrift som främst redovisar några av de problem som lärosätena upplever (skriften delades ut vid mötet). Vid hearingen redovisades också en del av de många möjligheter som lärosätena ser i sådana samarbeten. Med tanke på Forums uppdrag, dvs. att arbeta för att undanröja hinder för internationalisering, har fokus dock lagts på problemen.
Anders gick igenom de problem som redovisades av lärosätena. Sekretariatet har försökt att dela upp dem i dels sådana som kan eller måste hanteras på nationell nivå, dels sådana som kan hanteras på andra nivåer. I den första gruppen konstaterade han att
- tre punkter om uppehållstillstånd nu har diskuterats och arbetet har kommit en bit på väg,
- punkten om den långsamma antagningsprocessen behandlas inom SARA-projektet och på annat sätt av VHS och SUHF,
- punkten om brist på samverkan mellan myndigheter till en del hanteras i Forum, men att frågan om politiska direktiv inte kan drivas av Forum (se föregående mötes minnesanteckningar) och att
- problemen med kammarkollegiets försäkring ska utredas av Forums sekretariat.
I den andra gruppen problem kan man enligt sekretariatet se några där arbete redan pågår. Det gäller
- bostäder för inresande studenter, där Högskoleverket har ett uppdrag att följa upp de nya regler som gäller för några stora lärosäten,
- språkproblem för utländska studenter där sekretariatet föreslår att frågan tas upp på nästa möte i Forum, bl.a. genom en redovisning av den enkät som SI gjort bland dem som arbetar med utbildning i svenska för utländska studenter och
- att studieavgifter begränsar kursutbudet för utländska studenter, där ett underlag kommer att finnas via den enkät om effekter av införandet av studieavgifter som Högskoleverket just nu genomför.
Se också PPP »
5. Korta rapporter
Bankkonton för internationella studenter
Gunnar Enequist redogjorde för det senaste i frågan om utländska studenters möjlighet att öppna bankkonton. Gunnar hade tillsammans med några lärosätesrepresentanter träffat representanter för bankföreningen i augusti. Det visade sig då att man där redan hade uppmärksammat problemet, dels genom inledande kontakter från Högskoleverket i våras, dels genom en debattartikel i dagspressen av Lars Holberg m.fl. — också den i våras. Man arbetade därför med att utforma information om vad som gäller för utländska studenter som vill öppna svenskt bankkonto. Informationen finns nu upplagd på bankföreningens webbplats »
Gunnar berättade också att problemen med bankkonton tycks vara olika stora på olika orter. På vissa orter fungerar det bra, medan det på andra är mer problematiskt. Där det fungerar bra tycks det också vara ganska sårbart då det i många fall är beroende av att enskilda banktjänstemäns "goda vilja". Förhoppningsvis kan informationen från bankföreningen underlätta lärosätenas arbete. Tomas tipsade om att det är bra att bjuda i de lokala bankerna till möten och till välkomstarrangemang för nyanlända studenter.
Utvärdering av SDS-projektet
Niklas Tranaeus, redogjorde kort för resultaten från utvärderingen av projektet Study Destination Sweden (SDS). Projektet har syftat till att skapa en plattform för koordinering av den internationella marknadsföringen av Sverige som studiedestination. Projektet har nu utvärderats och syftet med utvärderingen var att föreslå hur samarbete kring internationell marknadsföring ska se ut i framtiden. Till grund för utvärderingen ligger i huvudsak enkäter och intervjuer med personer som var involverad i projektet.
Enligt utvärderingen var några av styrkorna i projektet:
- Ökad samverkan och samsyn mellan lärosätena och andra aktörer om vikten av att marknadsföra Sverige som studiedestination
- Relationen mellan SI och lärosätena har utvecklats och förbättrats
- Enskilda lärosäten har fått draghjälp att marknadsföra sig internationellt
- Några av svagheterna var:
- Alltför stora skillnader mellan olika lärosätens engagemang och ambitioner
- SI:s roll har varit otydlig sett i relation till deras övriga verksamhet
- Överlappning med andra organisationers verksamhet
När det gäller behoven för framtiden föreslås exempelvis en stärkt nationell satsning, utveckling av en "code of conduct" för marknadsföring, byggande av kunskap om prioriterade marknader m.m. När det gäller hur marknadsföringen av svensk högre utbildning ska ske i framtiden är det tydligt att lärosätena har behov av gemensamt agerande i någon form. Lärosätena har dock olika behov och därmed bör deras samarbete kring marknadsföring kunna ske i olika omfattning. Svenska institutet bör enligt utvärderingen stå för marknadsföringen av Sverige som studiedestination och lärosätena för marknadsföringen av det egna lärosätet. Niklas nämnde också broschyren "Internationell studentrekrytering i praktiken" som har getts ut inom projektet. Den finns på SI:s webbplats »
Frågor och diskussion
Lars Holberg påpekade att vi också bör bredda synfältet och ta med frågan hur vi attraherar forskare. Dessutom bör vi börja diskutera hur vi marknadsför Sverige som en "talangdestination". Lars menade att detta kanske kan vara något för Forum att ta upp.
6. Summering och avslutning
Carina summerade mötet med att konstatera att det var tre frågor som bör behandlas vidare;
- SUHF bjuder in berörda myndigheter och departement till möte om samarbete för att ta fram information om viseringar, uppehållstillstånd och UT-kort liksom om den framtida hanteringen av migrationsärenden för studenter från tredje land.
- Migrationsverket ska arbeta vidare med frågan om att förbättra handläggningen av missiven.
- SUHF sätter samman ett underlag angående "foundation studies" till Migrationsverket.
Kontaktperson: Gunnar Enequist, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Se kontaktinformation » .
