Projekt med stöd av Delegationen för jämställdhet i högskolan

Satsa på doktoranders psykosociala arbetsmiljö för ökad jämställdhet

En jämställd forskarutbildning är ett projekt som har genomförts av Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Syftet var att inspirera och utbilda doktorandernas företrädare inom studentkårer och fackföreningar när det gäller jämställdhetsarbete vid landets lärosäten.
Foto på John Trumpane

John Trumpane

— Studentkårerna och fackligt aktiva har traditionellt varit drivande i jämställdhetsfrågor vid lärosätena. I kölvattnet av att kårobligatoriet avskaffades 2010 såg vi en stor risk att de här frågorna skulle bli åsidosatta. Dessutom är doktorandernas situation ofta extra sårbar då de är både studenter och anställda; de hamnar lätt mellan stolarna. Vi ville därför ge de som företräder doktoranderna verktyg att själva arbeta aktivt för ökad jämställdhet, berättar John Tumpane som var projektledare för En jämställd forskarutbildning.

Huvudmomentet i projektet var en turné med en workshop, Genus, normer och maktstrukturer inom forskarutbildning, runt om på ett tiotal av landets lärosäten. Workshoppen gav deltagarna verktyg för att driva jämställdhetsfrågor och kunna reflektera, kommunicera och konstruktivt använda ett genusperspektiv i sitt påverkansarbete.

— Workshoppen blev väldigt uppskattad av de som deltog, främst doktorander och fackligt aktiva. Vi diskuterade jämställdhetsfrågor och identifierade problemområden för de olika lärosätena. Workshoppen avslutades med en paneldiskussion där ofta även rektor och någon genusforskare medverkade för att synliggöra jämställdhetsfrågorna, fortsätter John Tumpane.
 
Den andra delen i projektet var en tvåspråkig webbplats som skulle fungera som en ingång för doktorander och handledare i jämställdhetsfrågor, men också som en kunskapsbank för dem som driver jämställdhetsarbete för forskarstuderande.
 

Vilka reaktioner fick ni på projektet?


—Vi har fått mycket återkoppling från de som deltagit på workshoppen. De är väldigt nöjda och har fått inspiration och insikt i frågorna men också verktyg för att kunna gå vidare med jämställdhetsarbetet. Några har skrivit brev till sin rektor och dragit igång egna projekt på hemmaplan, säger John Tumpane.

Men är inte jämställdhetsproblemen större bland professorer?


—Vi mötte ofta inställningen att det är först längre fram i den akademiska karriären som jämställdhetsproblemen dyker upp. Det är visserligen sant att könsfördelningen bland doktoranderna är jämn till skillnad från fördelningen bland professorer, men med tanke på att kvinnorna sedan sjuttiotalet utgör en majoritet av studenterna på grundutbildningen så kan vi se att utsorteringsmekanismerna av kvinnor börjar redan vid övergången till forskarstudier. Vi menar att jämställdhetsarbetet måste börja redan på forskarutbildningsnivå.
 

Hur tror du att andra kan ha nytta av de erfarenheter som gjordes i projektet?


—I slutrapporten kommer vi med flera idéer. En sak som framkom är att man måste lägga större tonvikt vid den psykosociala arbetsmiljön. Vi märkte också på ganska många lärosäten att det finns ett behov av att sära på rollerna för handledaren, avdelningschefen, examinatorn och så vidare. Ansvarsfördelningen dem emellan behöver förklaras tydligare. Det är lätt att man som doktorand hamnar i en ganska stark beroendeställning till handledaren; här måste man se till att det finns fler personer att vända sig till om man har problem. En person bör inte inneha alla roller.

Vad blev du mest förvånad över under projektets gång?


—Personligen blir jag ganska överraskad av motståndet som ibland finns mot jämställdhetsfrågor. Det är mer kontroversiellt än vad man kan tro. Jag upplever också att frågorna inte alltid tas på allvar. En annan sak som är nedslående är hur många kvinnliga doktorander som fått diskriminerande kommentarer och till och med varit med om sexuella trakasserier. Där finns nog ett stort mörkertal. Vissa av de som har bytt handledare, och till och med universitet, kan antas ha gjort det på grundval av detta, menar John Tumpane.
Foto på Camilla Georgsson

Camilla Georgsson

Camilla Georgsson, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, menar att rapporten talar sitt tydliga språk och att jämställdhetsarbetet inom akademin behöver intensifieras och prioriteras.

— Att kvinnliga forskarstuderande råkar illa ut är ett problem som måste tas på allvar och det är oerhört viktigt att jämställdhetsarbetet påbörjas på forskarutbildningsnivå — alla har rätt till likvärdiga villkor. En jämställd forskarutbildning inverkar självklart positivt på forskningen i stort och ger även goda effekter på arbetsmiljön. Det är dags för de akademiska ledarna att ta sitt ansvar för att öka jämställdheten inom akademin, säger Camilla Georgsson med eftertryck.

Läs mer om projektet och ladda ner rapporten »
Läs mer om projektet på Sveriges förenade studentkårers webbplats (nytt fönster) »

Senast uppdaterad: 2012-04-18
Kontaktperson: Andrea Amft, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se